För sex år sedan slog en global pandemi till. Den gav gemene man insikt i sårbarheten i våra system. Då visste vi inte vad krisen skulle innebära men det blev tydligt att vi inte var förberedda för störningar i de globala handelskedjorna. Omställningsrörelsen svarade då med kampanjen Potatisuppropet för att få fler att ta ansvar över maten. Uppropet är en historisk referens till 1917 års potatisuppror, då det rådde brist på mat. Därefter har kampanjen fortsatt varje vår, så även denna. Nu står vi inför den största multikrisen sedan andra världskriget.  

Det folkrättsvidriga anfallet på Iran är inledningen på en global ekonomisk kris. När oljepriset ökar skjuter matpriserna i höjden. Svälten i världen kommer breder ut sig när konstgödseln saknas, arbetslösheten ökar och mörkrets krafter får luft. Vi har byggt in oss i beroenden som försvårar hanteringen av krisen. 

En central fråga är hur vi gör med maten. Utan insatsvaror som olja, konstgödning, gifter, utsäde med mera stannar den industriella matproduktionen upp. Med matbrist följer alltid uppror. 

Staten och marknaden klarar inte av att lösa matfrågan utan insatsvaror. Inom civilsamhället byggs redan alternativ matproduktion på hållbara grunder i samförsörjande former till exempel andelsjordbruk, tillsammansodlingar, Potatisupprop och Matvärn. 

Säkra samhällen byggs av den tillit medborgare utvecklar till varandra. För att ett samhälle ska hållas ihop krävs också tillit till staten, att den levererar trygghet och förutsägbarhet. Säkerhet för medborgarna handlar lika mycket om tillgång till mat som egen lokal organisatorisk kompetens. 

Den gigantiska upplåningen av pengar till vapenköp som påbörjats måste styras om till skapande av lokal matproduktion. Vi föreslår därför att en medborgarpeng om 5 000 kronor i månaden utges till varje person att allokera till lokal, livgivande, demokratisk och ekologiskt matproduktion. Butiksliknande skafferier bör byggas upp på landsbygden i kooperativa former. Hållbar lokal mat är både en välfärdsfråga och en fråga om säkerhet. 

Mat bör produceras, förädlas, lagras och distribueras inom cykelavstånd. På flera håll läggs sådana pussel just nu kring kött och chark, grönsaker, potatis, djurhållning, mejeri, spannmålsodling och bageri.

Det finns inga vapen i världen som kan hjälpa oss ur den militära och ekonomiska kris vi står inför. Gemensam säkerhet kan endast byggas med diplomati som grundas på kraften från fredliga matproducerande lokalsamhällen. Till sådant vill vi se våra skattepengar gå. 

Tills dess: alla sätta potatis utom de tråkiga!

Undertecknad av